A Piece Of Me

I förrgår kom det till min kännedom att det hänt en mycket allvarlig sak i min sons närhet. Jag fick fullkomligt panik! Men nu, så här i efterhand, när det gått några dagar o man har fått sortera alla begreppen en del – då känns det som att jag lugnat mig en hel del.

I början så trodde jag faktiskt att min son var skyldig till det som hänt. Eftersom att jag fått en hel del bakgrundsfakta av polisen o varför dom fortfarande misstänker min son o hans kompis för detta fruktansvärda som skett.

Jag ska tillägga att detta fick jag reda på via min sons facebook-status och jag höll på att smälla av – och där stod det att han skrivit statusen för 3 timmar sen – senare kom det då fram att allt detta har inträffat kl 11.30 på förmiddagen, o jag fick inte reda på detta förrän kl 21.30 på kvällen!

Alltså 10 timmar efteråt!
Skamligt, om ni frågar mig!

Helt jävla otroligt dålig stil av hans pappa!!!

Då jag konfronterar pappan o undrar om han inte glömt bort att berätta nånting väldigt viktigt för mig idag, då svarar han (dumjäveln): “Nä, öhh, alltså, glömt har jag inte, jag tänkte ringa dig IMORGON!”

Hmm – imorgon???
Ringer man barnets mamma över ett dygn efter nåt så här allvarligt har hänt???
HUR fan är man funtad då???

Men efter att ha pratat med min son igår kväll så måste jag säga att jag tror faktiskt inte att han har varit inblandad i detta. Han må kunna luras ibland o ha svårt för att erkänna när han gjort nåt dumt, men…

Detta är på ett helt annat sätt! Han verkar faktiskt säga den exakta sanningen! O jag väljer nu att tro på honom tills motsatsen bevisats! Jag tror att han förstått allvaret i det här o jag har oxå informerat honom om vad som händer med den personen som gjort sig skyldig till det brott som har begåtts.

Han är nu medveten om att den personen (om det är ett barn) mest troligt kommer att bli omhändertagen enligt socialtjänsten o då troligen hamnar i en fosterfamilj eller ett ungdomshem. Detta långt ifrån den orten där barnet bor! Detta barnet kommer att bli fråntagen sin frihet, sin familj, sin skola, kamrater – rubbet!

Så vi får se vad som händer o sker framöver, men… Iallafall så har polisen lovat att informera mig om vad som händer framöver, likaså rektorn på skolan, sonens klassföreståndare/mentor, samt socialtjänsten. (då sonens pappa, som han oxå bor hos, inte den bästa på att informera mig personligen tyvärr, om just nånting).

Nu är det dock upp till polisen att göra sitt arbete grundligt o hitta bevis som binder den skyldige vid detta hemska brott. O jag tror, som sagt, inte att min son har gjort detta. Jag har grillat honom – o allt han berättar för mig, o sättet han berättar det på – gör att jag litar på hans ord o att han inte haft med detta att göra!

Jag hoppas att jag har rätt!

O har jag fel så kommer sanningen fram – o då kommer min son att få det hett om öronen för att ha ljugit för mamma, pappa, polisen o alla andra inblandade!

Så nu vet ni det, alla som undrat, o som jag inte orkat eller hunnit med att svara personligen!